 |
| Denna kartan visar var i Indien hiv och aids mest är påverkad. De flesta delstater i Indien har en högre befolkning än de flesta afrikanska länder, så en mer detaljerad bild av krisen kan vinnas genom att titta på varje stat för sig. (http://www.avert.org/hiv-aids-india.htm) |
Vem drabbas av hiv och aids i indien?
Av alla människor som lever med hiv i indien är 39 procent kvinnor och 7 procent är barn. I många låg- och medelinkomstländer så är kvinnor oproportionerligt drabbade av hiv, men män är mer drabbade i Indien, varför är det så ? Jo, HIV-smitta i Indien är koncentrerad till högriskgrupper som är väldigt manliga, till exempel lastbilschaufförer, invandrade och kunder hos prostituerade. De flesta infektionerna inträffar genom heterosexuella sex.
Många i Indien har ingen aning om aids och vet inte hur det smittas. Att utbilda människor om hiv/aids kan vara en utmaning i Indien för att det finns ett antal större språk och hundratals olika dialekter. Den indiska regeringens nurvarande nationella aids-program samordnar nationella svar på hiv-epidemin 2012-2017.
Kondomen Social Marketing Programme (CSMP) inträffades för att få folk att prata om kondomer och inte vara pinsamt att köpa de vilket det kan förekomma i Indien. För att öka uppdraget s levereras kondomer på olika platser som bensinstationer, vinbutiker. Med 228 miljoner kondomer distribueras i slutet av 2012. Denna kampanjen startade 2006.
The red Ribbon Express: är ett tåg som började sin resa på världsaidsdagen 2007. Ett år efter redan hade avslutat, efter att ha rest till 180 stationer och når 6,2 miljoner människor med hiv/aids-utbildning och medvetenhet. Resan slutade inte där. Den började för en andra gång i december 2009 och en tredje gång i februari 2012. Till sist nådde de 11.400 tusen människor och utbildade 100.000 i Hiv-kunskap.
Hiv kan även smittas från mor till barn under födelsen och de sättet hiv smittats är hög. Under 2012 hade cirka 63% av gravida kvinnor i Indien testats för hiv och 0,17 procent diagnostiserades som Hiv-positiv. Det är väldigt viktigt att testa sig för hiv när man är gravid. Av de som testade hiv positivt, 96 procent av mammor och spädbarn, de fick engångsdos nevirapin för att förhindra överföring av hiv från mor till barn.
År 2013 rekommenderade en studie som ger rådgivning och testning för alla Indiska invånare en gång vart femte år. Att ha ett hiv-test är viktigt att se till att du kommer åt viktiga hiv behandlingar tidigt och rådgivning om hur man kan förebygga fortsatta överföringar av infektioner. Detta skulle även öka livslängden.
Vilka behandlingar har vi?
Antiretrovirala läkemdel för HIV- behandling har varit fria att människor som lever i Indien sedan 2004. Trots detta har endast 1,1 miljoner eller 55 procent av de som är valbara för läkemedlet (ARV) emot de år 2012.
HIV/AIDS historia genom Indien.
1986: 20.000 rapporterade aidsfall i världen, men inga rapporterade fall av hiv eller aids i Indien.
En medicinsk tidskrift i januari 1986, förklarade
- Att minska nya infektioner, särskilt bibehålla låg förekomst i områden där det redan låg.
- Inriktning på högriskgrupper och utsatta befolkningsgrupper med förebyggande kampanjer.
- Att främja och förbättra tillgången till behandling och vård.
- Att förhindra överföring från mor till barn.
- Att minska stigmatisering och diskriminering.
- Att bygga kapacitet statliga och distriktsnivå anläggningar.
Kondomen Social Marketing Programme (CSMP) inträffades för att få folk att prata om kondomer och inte vara pinsamt att köpa de vilket det kan förekomma i Indien. För att öka uppdraget s levereras kondomer på olika platser som bensinstationer, vinbutiker. Med 228 miljoner kondomer distribueras i slutet av 2012. Denna kampanjen startade 2006.
The red Ribbon Express: är ett tåg som började sin resa på världsaidsdagen 2007. Ett år efter redan hade avslutat, efter att ha rest till 180 stationer och når 6,2 miljoner människor med hiv/aids-utbildning och medvetenhet. Resan slutade inte där. Den började för en andra gång i december 2009 och en tredje gång i februari 2012. Till sist nådde de 11.400 tusen människor och utbildade 100.000 i Hiv-kunskap.
Hiv kan även smittas från mor till barn under födelsen och de sättet hiv smittats är hög. Under 2012 hade cirka 63% av gravida kvinnor i Indien testats för hiv och 0,17 procent diagnostiserades som Hiv-positiv. Det är väldigt viktigt att testa sig för hiv när man är gravid. Av de som testade hiv positivt, 96 procent av mammor och spädbarn, de fick engångsdos nevirapin för att förhindra överföring av hiv från mor till barn.
År 2013 rekommenderade en studie som ger rådgivning och testning för alla Indiska invånare en gång vart femte år. Att ha ett hiv-test är viktigt att se till att du kommer åt viktiga hiv behandlingar tidigt och rådgivning om hur man kan förebygga fortsatta överföringar av infektioner. Detta skulle även öka livslängden.
Vilka behandlingar har vi?
Antiretrovirala läkemdel för HIV- behandling har varit fria att människor som lever i Indien sedan 2004. Trots detta har endast 1,1 miljoner eller 55 procent av de som är valbara för läkemedlet (ARV) emot de år 2012.
HIV/AIDS historia genom Indien.
En medicinsk tidskrift i januari 1986, förklarade
Senare under året, var Indiens första fallen av hiv-diagnosen blandsexarbetare i Chennai, Tamil Nadu.
Kontakt med utländska besökare tros ha överfört hiv bland prostituerade, och det fanns samtal för besökare som ska screenas för HIV
1987:
En National AIDS kontrollprogram lanserades för att samordna nationella åtgärder. Verksamheten omfattade övervakning, blodscreening och hälsoutbildning.
I slutet av 1987, av 52.907 som hade testats, var cirka 135 personer befunnits vara hiv-positiva och 14 hade aids.
De flesta av dessa första fallen hade skett genom heterosexuell sex , men i slutet av 1980-talet en snabb spridning av hiv observerades bland sprutnarkomaner (IDU) i Manipur, Mizoram och Nagaland - tre nordöstra delstater i Indien gränsar Myanmar (Burma ).
1990-talet:
År 1992 tillsatte regeringen NACO (National AIDS kontrollorganisationen), för att övervaka program som rör hiv och aids. Det kunde göra ett antal viktiga förbättringar i hiv-prevention, t.ex. omgivande blodsäkerhet.
Vid det här laget, hade fall av hiv-smitta rapporterats i varje stat i landet.
Under hela 1990-talet stod det klart att även om enskilda stater och städer hade separata epidemier, hade HIV spridit sig till den allmänna befolkningen. I allt högre grad har fall av infektion observerats bland personer som tidigare setts som "låg risk", såsom hemmafruar och rikare i samhället.
År 1998 skrev en författare:
"HIV-infektion är nu vanligt i Indien, exakt vad prevalensen är, är inte riktigt känd, men det kan konstateras utan rädsla för att ha fel att infektionen är utbredd ... det sprider sig snabbt i de segment som samhället i Indien inte känner igen bedöms vara i farozonen. Aids kommer ut ur garderoben. "
År 1999, den andra fasen av NACP-II syftar till att minska spridningen av hiv genom att främja beteendeförändring.
Förebyggande av mor-till barn (PMTCT) program och tillhandahållande av gratis antiretroviral behandling genomfördes för första gången.
2000-talet:
År 2001 antog regeringen AIDS förebyggande och kontroll Policy och förre premiärministern Atal Bihari Vajpayee avses hiv / aids som en av de mest allvarliga hälsoproblem som landet står inför nationella.
NACP III inleddes 2006, med målet att nå 80 procent av högriskgrupper bland sexarbetare, män som har sex med män och sprutnarkomaner med riktade insatser. NACP III försökte också decentralisera HIV ansträngning till den mest lokala nivån , och engagera flera icke-statliga organisationer att tillhandahålla välfärdstjänster till dem som lever med hiv / aids.
(källa: Avart(ing) hiv och aids)
Idag har olika grupper gjort förutsägelser om den effekt som hiv och aids kommer att få för Indien och resten av Asien i framtiden och det har varit en hel del tvister om deras riktighet. Till exempel, en rapport från 2002, CIA: s National Intelligence rådet förutspådde 20.000.000-25.000.000 aidsfall i Indien år 2010. Mer än något annat land i världen, Indiens regering svarade med att kalla dessa siffror “helt felaktiga,” och anklagade dem som det hänvisas dem “att sprida panik.” Regeringen har också ifrågasatt förutsägelser att Indiens epidemi är “på en afrikansk bana,” även om den påstår att erkänna krisens allvar.
Enligt UNAIDS har det skett förbättringar över tid. Mellan 1996 och 2010 har antalet nya HIV-infektioner minskade med 56 procent. Denna utveckling beror främst på en minskning av infektioner i södra staterna, på andra områden har det inte skett någon betydande nedgång.
Kontakt med utländska besökare tros ha överfört hiv bland prostituerade, och det fanns samtal för besökare som ska screenas för HIV
1987:
En National AIDS kontrollprogram lanserades för att samordna nationella åtgärder. Verksamheten omfattade övervakning, blodscreening och hälsoutbildning.
I slutet av 1987, av 52.907 som hade testats, var cirka 135 personer befunnits vara hiv-positiva och 14 hade aids.
De flesta av dessa första fallen hade skett genom heterosexuell sex , men i slutet av 1980-talet en snabb spridning av hiv observerades bland sprutnarkomaner (IDU) i Manipur, Mizoram och Nagaland - tre nordöstra delstater i Indien gränsar Myanmar (Burma ).
1990-talet:
År 1992 tillsatte regeringen NACO (National AIDS kontrollorganisationen), för att övervaka program som rör hiv och aids. Det kunde göra ett antal viktiga förbättringar i hiv-prevention, t.ex. omgivande blodsäkerhet.
Vid det här laget, hade fall av hiv-smitta rapporterats i varje stat i landet.
Under hela 1990-talet stod det klart att även om enskilda stater och städer hade separata epidemier, hade HIV spridit sig till den allmänna befolkningen. I allt högre grad har fall av infektion observerats bland personer som tidigare setts som "låg risk", såsom hemmafruar och rikare i samhället.
År 1998 skrev en författare:
"HIV-infektion är nu vanligt i Indien, exakt vad prevalensen är, är inte riktigt känd, men det kan konstateras utan rädsla för att ha fel att infektionen är utbredd ... det sprider sig snabbt i de segment som samhället i Indien inte känner igen bedöms vara i farozonen. Aids kommer ut ur garderoben. "
År 1999, den andra fasen av NACP-II syftar till att minska spridningen av hiv genom att främja beteendeförändring.
Förebyggande av mor-till barn (PMTCT) program och tillhandahållande av gratis antiretroviral behandling genomfördes för första gången.
2000-talet:
År 2001 antog regeringen AIDS förebyggande och kontroll Policy och förre premiärministern Atal Bihari Vajpayee avses hiv / aids som en av de mest allvarliga hälsoproblem som landet står inför nationella.
NACP III inleddes 2006, med målet att nå 80 procent av högriskgrupper bland sexarbetare, män som har sex med män och sprutnarkomaner med riktade insatser. NACP III försökte också decentralisera HIV ansträngning till den mest lokala nivån , och engagera flera icke-statliga organisationer att tillhandahålla välfärdstjänster till dem som lever med hiv / aids.
(källa: Avart(ing) hiv och aids)
Idag har olika grupper gjort förutsägelser om den effekt som hiv och aids kommer att få för Indien och resten av Asien i framtiden och det har varit en hel del tvister om deras riktighet. Till exempel, en rapport från 2002, CIA: s National Intelligence rådet förutspådde 20.000.000-25.000.000 aidsfall i Indien år 2010. Mer än något annat land i världen, Indiens regering svarade med att kalla dessa siffror “helt felaktiga,” och anklagade dem som det hänvisas dem “att sprida panik.” Regeringen har också ifrågasatt förutsägelser att Indiens epidemi är “på en afrikansk bana,” även om den påstår att erkänna krisens allvar.
Enligt UNAIDS har det skett förbättringar över tid. Mellan 1996 och 2010 har antalet nya HIV-infektioner minskade med 56 procent. Denna utveckling beror främst på en minskning av infektioner i södra staterna, på andra områden har det inte skett någon betydande nedgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar